Första gången jag träffade Jindo var han sex veckor gammal och han var den första av alla bedårande valpar att hinna upp i mitt knä. Jag upplevde honom som öppen och busig samtidigt som han kunde slappna av och ligga raklång på rygg och bli kliad på magen. Han kändes direkt som en trygg liten kille och så har det bara fortsatt.
Hans grundtrygghet underlättar givetvis den viktiga socialiseringen och miljöträningen, men även om man skulle känna försiktighet och rädsla hos sin valp finns det ändå ett stort värde att utsätta dem för nya miljöer och helst då ge dem positiva eller neutrala upplevelser på tidigt stadium. Givetvis ska man inte utsätta valpen för överdrivet skrämmande situationer på något vis och återhämtning och vila är mycket viktigt för valpen.
Genom att miljöträna valpen på tidigt stadium ökar man hundens acceptans senare i livet inför nya saker, miljöer och individer. Mycket av hundens reaktioner inför påfrestande situationer är genetiskt betingade, och vårt samhälle idag ställer stora krav på hunden – vi kan bara göra det bästa för att hjälpa dem hantera nyheter redan på tidigt stadium.
Jindo har fått hårdträning i ämnet 🙂 och tar allt superfint. Han har varit med överallt – allt från att hälsa på hästarna i hagen till livliga resturanger, kontoret i stan, handelsträdgård etc etc.
När vi var i handelsträdgården hade vi turen att få lite skotträning också eftersom de sköt i närheten. Just då höll vi på med annat så det blev en bra exponering 🙂
Igår efter en varm bilfärd stannade vi till vid Flaten för att svalka oss och Jindo överraskade mig totalt. Jag tog av mig skorna och vadade ut en bit – vänder mig om och ser att Jindo simmar efter! Jindo, drygt nio veckor, simmar som om han aldrig gjort annat! (Fina Tindra var 2 år när hon tog sina första simtag!)
Mer om socialisering och miljöträning går vi genom på Valpkurserna som startar i augusti igen. Varmt välkomna!
dogmabloggen 