Nu under våren är det många valpar som flyttar hemifrån och landar i sina nya hem. Nedan följer delar ur ett kompendium jag skrev år 2003, ”Valp- och unghundstiden – Kort, intensiv, trevande och alldeles underbar”. Kompendiet i sin helhet tar upp; Den bitande pirayan, Rumsrenhet, Ensamhetsträning, Den magiska avledningen, Aktivitet med balans, Lek stärker banden, Miljöträning, Hjälp – det spökar, Den händelserika könsmognaden, Hantering och kloklippning, Människans bisarra nöje (fyrverkeriträning), Berikning och Litteraturtips.
Utdrag ur: Valp- och unghundstiden – Kort, intensiv, trevande och alldeles underbar
Valpen flyttar till sitt nya hem precis då den biologiskt sett skulle ha tagit mer och mer kontakt med övriga flockmedlemmar och varit mindre beroende av sin mamma. Valpen är dock endast ett par månader gammal, har tappat lite av sin trygghet och ska nu leva utan den enda flock den känner till. Det är därför viktigt att låta den smälta allt i egen takt – matte, husse, eventuella barn och andra husdjur är nu den nya flocken. Att bara komma till en ny miljö är en stor omställning för en valp. Vissa individer anpassar sig snabbt, medan andra behöver längre tid att finna sin trygghet.
Den bitande pirayan
Vid den här tiden i hundens liv prövar den hela sin kropp och gör sig redo för det vuxna livet. Vad kan man göra med sina tassar, sin mun, sin svans och sin röst?
Ett av de vanligaste problemen nyblivna valpföräldrar ställs inför är det eviga bitandet. Valpen växlar mellan den mjuka, goa, lilla sovande valpen till den maniska pirayan med de sylvassa tänderna som hittar från händerna till favoritskorna i hallen på nolltid. Inget tycks komma undan. Det kliar mycket i tandköttet när de nya tänderna tränger på underifrån och i sin frustration tar de tag i det som finns närmast – och det är ju oftast vi!
Att nafsa, bita och slita är delar ur hunddjurens jaktbeteende. Det behövs bl a för att kunna nedlägga och döda ett byte. Vi blir snabbt lekkamrater och de leker och tränar med oss precis som de hade gjort med sina kullsyskon och föräldrar. Det är lätt att misstolka jaktbeteenden som aggressivitet. Särskilt om valpen anfaller plötsligt och morrar när den ruskar om våra byxben, händer eller kopplet.
För det mesta är det bättre att ignorera valpens beteende än att försöka ”lära den att sluta bita”. Risken finns att det blir en ond cirkel där valpen vill ha kontakt på valpars vis, och vi försöker lära den att den inte får tugga på oss. Genom en massa korrigeringar i det här läget får vi en förvirrad, kontaktsökande uppjagad valp som försöker lösa konflikten med ännu mera bus, som i sin tur leder till fler korrigeringar. Vänd på klacken och gå därifrån istället.
I gamla läror kan man finna många obehagliga metoder såsom nacktag, nedläggningar, slag på nosen eller nyp i läppen i uppfostrande syfte. Man försvarade sig genom att säga att ”tiken minsann fostrar sina valpar”. Om tiken tillgriper aggression är det endast i avstötande syfte. Dvs när hon inte längre vill dia sina valpar och hon är färdig som mammaledig. Och att stöta ifrån oss vår valp är ju det sista vi vill.
Föräldraparet och eventuella hjälpare har ett enormt tålamod och går rätt och slätt därifrån om det blir för påfrestande.
Det är viktigt att ha många olika saker för valpen att leka med – märgben, tuggben och andra leksaker. Börjar den bita dig, gå ifrån eller – ge den ett alternativ. Ta fram en leksak eller dylikt som är tillåtet att bita och slita i.
Många valpar biter extra mycket när de går upp i varv. Ju mer stressad man själv blir desto mer trissas situationen upp. Att låta valpen gnaga på t ex ett märgben har en lugnande effekt och det minskar valpens behov av att hitta andra – kanske otillåtna saker – att bita på. Man kan också låta valpen varva ned genom att ta lite av maten eller godis och kasta ut över en yta och låta valpen på egen hand söka upp godsakerna. Att låta den använda sitt luktsinne och på så sätt tillfredställa ett av hundars naturliga behov är stimulerande och verkar uttröttande.
Om valpen biter extra intensivt brukar man också kunna räkna sekunderna tills den somnar eller behöver gå på toaletten.
Annat fokus
En enkel övning med en riktigt god belöning kan snabbt ändra valpens fokus och samtidigt hjälpa den till lugn. Håll en godbit framför valpen i sluten hand. Det är då mycket troligt att den gör allt för att komma åt godbiten – bita, slå med tassen, gnälla etc. Om den – kanske bara för en sekund – slutar att agera offensivt och tar tänderna ifrån din hand eller kanske till och med sätter sig ned, belöna direkt genom att öppna handen och säg varsågod. Detta är ett av många steg för hunden att förstå att den måste tänka till och erbjuda oss ett annat beteende. Något som ger belöningen! Det kan också hjälpa valpen till att få ett annat förhållande till bitande och händer.
Passivitet ger belöning
I hanteringsträningen är passiviteten ett utmärkt beteende att förstärka. Dvs när valpen ska tränas att hållas i knäet för senare hanteringsträning i kloklippning, undersökning etc, så belöna valpen genom att lugnt släppa ned den då den bjuder på ett kort beteende av lugn i din famn. Många valpar vill mycket hellre vara på golvet och busa än att sitta i knäet. Så i första steget av hanteringsträningen – håll valpen lugnt och stödjande i knäet, utan att hålla fast. Om hunden vevar med tassarna och försöker hoppa ned, följ med i rörelserna så att den inte gör illa sig, men släpp den ej. Bjuder valpen på en eller ett par sekunder av lugn, släpp lugnt ned den. Detta hjälper valpen att förstå att det är passivitet som ger belöning. Med tiden ökas stunderna i knäet samt mer ingående hantering. Kom ihåg att inte gå för snabbt fram i träningen och belöna hunden direkt då den bjuder på – vad som i detta fall premieras – passivitet.
Lek stärker banden
Att leka tillsammans – kravlöst utan kommandon – stärker banden och ni har skoj tillsammans. Jaga varandra, dra i en gammal trasa och leta godisar tillsammans. Ordlöst – utan t ex ”loss” eller ”hit”. Pröva era signaler – hur inleds ni leken, hur avslutas leken? Man kan leka olika typer av lekar – bara fantasin begränsar. Sociala lekar, promenadlekar, kontaktskapande lekar. Kanske smyger ni tillsammans på något i skogen? Kanske har ni dragkamp med en tross? Kurragömma, brottning, kull eller en spännande upptäcksfärd… I leken kan man också lätt skapa signaler för av- och påknappar. Jobba med att förstärka gynnsamma beteenden och släck de icke önskvärda. Röj och ha kul tillsammans! Lek stärker banden!
Delar ur Valp- och unghundstiden – Kort, intensiv, trevande och alldeles underbar”.
© Karin Strandberg 2003.